Ta inget annat än bilder, lämna inget annat än hjulspår är en bra början
Det måste bli ett slut på klappjakten!
Vi har sett det förut! Varje sommar de senaste åren har artiklarna om husbilisternas framfart stått som spön i backen. Oftast börjar det med någon lokal artikel som rikspressen sedan hänger på, i år hänger t.o.m. public service med när drevet går.
I en artikel på nätet idag lyfter SVT problemet med ”Latrintömning, terrängkörning och tjuvcamping”. En chef vid Stenshuvuds nationalpark påstår i ett stycke följande utan några som helst exempel eller fakta ”Dessutom händer det att latrintankar töms ute i naturen.” Det här lyfter reportern som enligt SVT skall stå för saklighet och opartiskhet ur sitt sammanhang och skapar en rubrik?
Fulcamping, vildcamping och tjuvcamping?
Googlar du på de här uttrycken är det inte svårt att i huvudsak härleda orden till Sveriges största ö, Gotland. Jag vill påstå att man från vissa håll bedrivit en klappjakt på ön efter ställplatsetableringar och fricamping. Man har år efter år målat ut husbilsturismen som ett jätteproblem med grisar och svin som sprider sopor och skit omkring sig ivrigt stöttade av lokalmedia och lokala politiker.
I syfte att misskreditera en hel grupp har man försökt att etablera de här uttrycken, i år är man tyvärr på god väg att lyckas. Kompis! Gå inte på det här. Det är en framgångsrik lobbying där man med maktmedel försöker tvinga in husbilsturismen på dyra campingar med ett utbud som ingen husbilist behöver.
Visst finns det problem
Påstå att problemen inte finns, att alla husbilsåkare sköter sig exemplariskt är lika naivt och felaktigt som att påstå att vi oftast häller ut vår skit i naturen. Visst finns det rötägg även i den här gruppen, folk som bokstavligt skiter i regler och förbud. Men är dom husbilisterna i majoritet?
Nej, vill jag påstå, huvuddelen sköter sig bra. Det påståendet bygger jag på att jag varje sommar besöker ett par hundra ställplatser för att skriva och dokumentera. Övernattar gör jag dock oftast ute i det fria eftersom det passar mig bäst, och då på ett ansvarsfullt sätt.
Under alla dessa år sedan 2006 har jag stött på ett fall där det bevisligen tömts en kassett i naturen. Det var ett utländskt ekipage som tömt i en skogsdunge vid en båtklubb i Traneberg, Stockholm. Oftast får vi bokstavligen ta skiten eftersom det enligt min uppfattning blivit allt vanligare att folk gör sina behov utomhus.
Under förra året följde jag upp flera artiklar som påstod att husbilismen agerade på just det här sättet. När jag gick till botten med påståendena fanns det inte ett enda fall där man kunde bevisa att det var en husbilist som förorenat.
Huvuddelen av husbilisterna har en s.k. kassettoalett där de flesta löser lukten med kemmedel. Alla som tömt en kassett i en utslagsvask kan i sömnen identifiera doften som den här kombinationen av latrin och kem skapar, alltså ganska lätt att identifiera om det hällts ut i naturen. Dessutom ger 20 liter bajs en hög som är ganska rejäl, en kossa skulle titta med avund på den högen.
Har vår civilkurage urvattnats när sociala medier gjort sitt intåg?
Det har hänt något i Sverige, de senaste årtiondena, Vart har vår civilkurage tagit vägen? Att påpeka att någon gjort fel, stör eller bryter mot lagen blir allt ovanligare. I stället smygfotograferar man händelsen och lägger ut den på sociala media. I vår Facebookgrupp med strax under 40 000 medlemmar tar vi bort ett par gnällinlägg med uthängningar om dagen den här årstiden.
Vad är egentligen problemet?
För det första är problemet den klick som bokstavligt skiter i alla lagar och regler under sin vistelse i naturen. Dom finns i så gott som alla grupper som idkar friluftsliv. Den gruppen har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Den når man bara med påföljder och civilkurage från andra utövare som ryter till.
Kompis, dags att stoppa undan tangentbordet, kliva ut genom dörren och ta husbilisten som gör fel i örat. Men gör det med humor och diplomati så slipper du ett blått öga.
Problemet är större än så
Pandemin har väl inte undgått någon och resultatet har blivit att försäljningen av framför allt begagnade husbilar har slagit alla rekord. Utan några siffror i ryggen vill jag påstå att det aldrig rullat så många husbilar på våra vägar som i år. Det är inte bara husbilsäljarna med sina tomma lager som tagits på sängen. Även de företag som etablerar ställplatser och campingar har haft det svårt att hänga med.
Vill man ha en plats på en populär ställplats i södra Sverige får man börja köa redan på morgonen, har man tur får man en plats efter lunch, annars är det bara att åka vidare. I många fall skapar det här situationer då man i ren desperation i sitt sökande efter en plats att övernatta på väljer en mindre genomtänkt plats. Det behövs alltså många, många fler lagliga sätt att parkera sin husbil. Marknaden kommer att komma ifatt men det tar några år.
Att måla fan på väggen
I artikeln jag beskrivit ovan och i samtliga övriga artiklar runt husbilismen uttalas det om restriktioner, parkeringsförbud, lagstiftning och hårda tag. Med hot och slag skall man lösa problemet. Den här vägen skapar inte fler ställplatser eller löser problemen utan piskar bara upp en hatstämning som förvärrar situationen än mer.
Så typiskt att beskriva baksidan och bara peka på brister, hota med påföljder och förstora problemet. Tänk om vi någon gång kunde få se en artikel där någon istället pekar på möjligheterna, att ta tillvara resurser och skapa affärer och arbetstillfällen. En artikel som föreslog lösningar på ett problem som inte kommer att försvinna av sig själv. För lösningarna finns!
Hur kommer vi framåt?
Det måste till krafter som styr upp och företräder landets drygt 100 000 ekipage med bodelsinredning. Det behövs en organisation som både kan företräda husbilsturismen men också ställa krav och skapa skrivna och oskrivna regler runt de husbilar som rullar på våra vägar. Ta inget annat än bilder, lämna inget annat än hjulspår är en bra början.
Under flera år har mitt hopp legat till landets största klubb för husbilar, att man därifrån skulle ta initiativ men tyvärr, när jag läste senaste ”ordförande har ordet” insåg jag att det inte kommer att hända i närtid. Snack om väder och uppmaning att besöka årsmötet var det som stod att läsa, detta samtidigt som mediadrevet går för fullt och det blåser rejält snålt runt husbilsturismen i landet.
Det som behövs är en organisation som företräder och styr upp husbilsturismen
Ett tafatt försök gjordes för några år sedan med organisation Mobil Fritid. En organisation som stilla somnat in utan saknad eller vetskap från landets husbilsåkare. Mer avtryck än så blev det inte. Det jag pratar om är en organisation som med en professionell framtoning och med dokumenterad kompetens tar tag i landets husbilsturism.
Inga mysträffar, forum för snack under markisen, inget gullemull över huvud taget utan enbart tråkigt hårt arbete med kontakter med omvärlden och äntligen en organisation som bemöter den lobbying mot ställplatser som så framgångsrikt bedrivits under många år.
Man kan t.ex. jobba med följande:
* Ta fram en uppförandekod för landets husbilister.
* Skapa kontakter med organisationer, myndigheter och företag som rör gruppen.
* Ge konsultation och ta fram en handledning för etablering av ställplatser som på sikt skapa fler parkeringar för oss husbilister.
* Verka för att organisationen skall bli en remissinstans där det rör frågor som rör oss.
* Verka för ett nätverk av tömnings/fyllningsanläggningar i kommunal regi i landets samtliga kommuner.
* Informera inkommande, utländska husbilsturister om vad som gäller i Sverige
Du kan säkert komma på fler arbetsområden för den här riksorganisationen. Du, förresten, har du synpunkter, idéer eller kanske till och med känner att du vill medverka till en hållbar och långsiktig husbilsturism.
Tveka inte en sekund, hör av dig till mig!
Tillsammans kan vi livsnjutare på hjul skapa ett gott och hållbart klimat för det vi älskar, det fria livet, och samtidigt ha ett gott förhållande till vår omvärld.
Text & Bildmontage: Gomer Swahn
gomer.swahn@husbilskompisar.se
070-466 90 85
Publicerad 2021-07-30
