Bild 10 Foto: Gomer Swahn
Resultat 1 till 5 av 5

Ämne: Ur en vargspårares dagbok

  1. #1

    11 Ej tillåtet!

    Ur en vargspårares dagbok

    Det kom ett foto igår. Ett foto föreställande vad man trodde var vargspår.
    Länstyrelsen tycker spåret verkar vara för litet och har för ont om tid för att kolla upp det och jag tar mig an uppdraget som erfarenhet och för att jag tror på uppgiftslämnaren. Någon kvalitetssäkring är jag inte betrodd att göra. Åtminstone inte än.



    Spåret går spikrakt längs en gammal skogsväg men viker tvärt vänster in på ett gammalt hygge.
    Den fyrbente skänker bevisligen inte en tanke på dess förföljare och jag kan med fog säga att jag inte haft så mycket snö i nacken sedan min Expressen-pulka klövs i två halvor i vår snabbaste pulkabacke. Barndomens pulkaåkning passerar revy när nästa lavin av snö landar innanför kragen för att snart bilda en liten rännil isvatten längs ryggraden ända ner till Engelssons kalsongresår.

    Jag fastnar i de nersnöade och de vid marken fastfrusna björktopparna, jag hoppar över ett smalt dike, fastnar igen och kommer vare sig framåt eller bakåt. Jag försöker se några höga träd i min förhoppning att spåret ska gå däråt men icke. Jag ser snö, böjda björkar, snötyngda grangrenar men inget mer utöver spåret.
    Jag går ännu ett steg längre tillbaks i mitt liv och kryper då och då. Jackans fickor fylls med snö tillsammans med den handfull hagelpatroner som alltid ligger där under jaktsäsongen.



    Efter ett hårt arbete öppnar växtligheten upp sig lite. Spåret vänder vid ett gammalt älgtorn och hamnar i ett virrvarr av spår. En älgko med kalv har legat i snön. Spåret är på samma plats men vilket som är först eller rent av om de är samtidigt går inte att se. Det tar en stund att reda upp men när jag väl lyckats ser jag att det ligger hårstrån av älg längs spåret jag följer. Han han varit på älgarna ändå?
    För varje gran jag tränger mig igenom och förbi förväntar jag mig att se en älg ligga uppsprättad och söndersliten men ingenting mer än fortsatt älghår.

    Under en gran hittar jag en lega från mitt ”byte”. Några strån från annat vilt än älg finns fastfrusna i det smälta och återfrusna underlaget. De plockas upp och läggs ner i mitt hundförarbälte.
    Spåret går vidare till lägre terräng och snön döljer förrädiskt underlaget. Jag står stilla och försöker se vart spåret tar vägen medan jag hör det karaktäristiskt ”sega” ljudet som talar om att isen under mig håller på att ge med sig. En snabb blick förkunnar att det inte spelar någon roll vart jag tar vägen - allt runt mig är lika förrädiskt - innan braket och efterföljande plask berättar för mig att mina kängor är vattentäta.

    Fortsättningen går in i större och glesare skog och den andra urinmarkeringen finns på kanten av en sten. Koordinater knappas in och foton tas innan spåret följs vidare.
    En snabb blick på GPS:en visar att jag är på mark som är mycket välkänd för både Tizzla och mina tidigare hundar, även om det ligger utanför markgränsen. Här har många drev gått och många skall har ekat mellan kullar och granar genom åren.



    (Man mäter alltid framtassen - den övre i bilden - som i
    det här fallet är 11-12 cm lång och 9 cm bred)


    Det blir lite mer lätt att gå en stund men desto svårare att följa spåret i en tät granplantering där snön har valt att stanna på grenarna ovanför mig istället för att landa på marken. Man får ta ett spår i taget, försöka förutse var nästa avtryck bör finnas och titta mer på förnan än på snön som inte finns.
    Vi kommer fram till ett överfyllt dike och min föregångare har inte haft några problem att ta sig över. Det är värre för mig men det går nätt och jämt. Jag spårar vidare en sväng på andra sidan diket bara för att se att han har hoppat över igen längre bort där diket är betydligt bredare - den dumfan. Jag bedömer att min längdhoppningskunskap från stillastående inte räcker för ett skutt på tre meter och det är bara att gå tillbaka och ta sig över diket igen där jag tidigare lyckades.
    Spårningen går vidare en bit ut till en väg där jag lägger av nöjd med dagens värv - 2,5 km.

    Enligt min mening är det ingen tvekan - det här är varg, tyvärr.

    ”Är huvudet dumt får kroppen lida”. Det gäller även när intresset är starkt. Min fokusering på spåret har tagit bort den känsla som nu kommer. Ett smärtcentrum i totalt kaos orsakat av min usla rygg. Inget jag märkt av men väl medveten om att jag kommer att få göra det ett par dagar framöver.
    Vägen tillbaka till bilen går längs en liten skogsväg och jag tar mig dit med ett flertal pauser liggande på knä i snön och samlar krafter för att övervinna värken.

    Väl hemma ser jag att någon av bilderna fått ett drömskt utseende. En känsla jag omedvetet och med fukt på linsen fick till. En misslyckad bild som jag tycker blev ganska frän ändå.

    Bifogade bilder Bifogade bilder
    Senast redigerat av Lars-Göran Kastell den 2018-02-09 klockan 23:29.
    Be careful out there

  2. #2

    0 Ej tillåtet!

    Sv: Ur en vargspårares dagbok

    Kolla om du kan få in någon bild nu LG
    "The grumpier you are, the more assholes you meet"
    Banksy

  3. #3

    0 Ej tillåtet!

    Sv: Ur en vargspårares dagbok

    Tack för hjälpen.
    Be careful out there

  4. #4

    0 Ej tillåtet!

    Sv: Ur en vargspårares dagbok

    Varg i södra Småland ! Tar dom gris eller bara älg ?

  5. #5

    0 Ej tillåtet!

    Sv: Ur en vargspårares dagbok

    Jag vet att vi har fyra vargar i södra delen av landet. En i Karlskrona-trakten, en i nordöstra Kronoberg/ Kalmar län, en i gränstrakten Kronoberg/ Skåne/ Blekinge. Den sistnämnda har varit i samma trakt i fem år och är född utanför Askersund 2011. Den brukar gå förbi där vi bor och jag har spårat den flera gånger genom åren och även fastställt dess identitet genom DNA. Samtliga dessa är hanar.
    Utöver dessa vet jag att det finns minst en till, (norra Skåne) möjligen två eller tre i de sydligaste länen tillsammans.

    Vargen undviker vildsvin i de flesta fall. Någon kulting kan de givetvis ta men mycket mer än så är det inte. Det kan även lon göra.
    I Sörmland har man sett att de tar en och annan gris. Utanför Rom verkar de ha specialiserat sig på vildsvin av någon anledning. I Polen har man konstaterat att 5% av vargens föda innehåller vildsvin.
    Ett vargrevir, oberoende av mängden individer, river mellan 120 och 140 älgar per år.
    I nordvästra Blekinge hittades en riven älgkalv i veckan och enligt min gissning är det samma individ som nämns inledningsvis i mitt inlägg. Så vitt jag vet är det den första älg som dödats av varg i Blekinge på 170 år eller så men jag kan ha missat eller glömt någon på senare år.
    Be careful out there


Behörigheter för att posta

  • Du får inte posta nya ämnen
  • Du får inte posta svar
  • Du får inte posta bifogade filer
  • Du får inte redigera dina inlägg
  •  

Om Husbilskompisar