Bild 2 Foto: Gomer Swahn
Resultat 1 till 2 av 2

Ämne: Viking på fall

  1. #1

    11 Ej tillåtet!

    Viking på fall

    Det fanns en tid när jag tvingades knapra i mig starka värktabletter i en högre mängd och under lång tid. Tabletter som numera har ersatts med stort lidande och genuin, småländsk tjurighet.
    Intaget har en märklig förmåga att påverka doft och konsistens på träcket. Odören av mediciner luktar inte Dolce & Gabbana när det har passerat kroppen om man ska tro på de som har ett mer sofistikerat doftsinne än undertecknad, vars sinne har utvecklats till att känna doften av aceton, diesel, parfym och gummi men inte mycket mer än så.


    Under den här perioden går livet på som vanligt så långt det är möjligt. Bland annat besöks en camping i Vännäs.
    Det beror inte så mycket på doft och liknande aspekter som gör att jag helst väljer att besöka de offentliga anrättningarna istället för husbilens dito, när det kommer till att göra tvåan. Det handlar mest om bekvämlighet. Campingen i Vännäs tvingas således utstå mitt besök och jag har helt ensam innanför de yttre väggarna uträttat mina behov. Medan jag står och tvättar händerna utanför den nyss besökta stolen i vitt porslin med det välkända namnet Gustafsberg, öppnas ytterdörren.

    En muskulös norrman med rödlätt, pagefrisyr i bästa Gustav Vasa-anda och en välansad, matchande skepparkrans kliver in genom dörren. Med långa, bestämda steg siktar han in sig på den dörr jag precis har stängt bakom mig. Killen har en ryggtavla som är lättare att associera till en Ardenner än en mänsklig gestalt och underarmar som har en snarlik diameter som mina cykellår. Jag förknippar honom omedelbart med en klassiskt viking som har lämnat den hornförsedda hjälmen i skutan.
    Han nickar kort med orden ”morn, morn” innan han rycker upp dörren vilken jag för en sekund befarar ska följa med i sin helhet med gångjärn och allt.
    Jag tar en pappershandduk samtidigt som jag hör dörren gå igen bakom vikingen. Klicket från låskolven ersätts med ett ljudligt, kort utstötande läte - ”Uh!”
    Den muskulöse snubben forsar ut ur den lilla kabinen till toalett. Jag kastar ett öga på honom i förvåning och upptäcker en underlig nyans i ansiktet på den i övrigt normalt solbrände killen. En nyans som närmast påminner om en halvmogen tomat, något åt det röd-gröna hållet. Paniken lyser i hans uppspärrade ögon som verkar stora som brännbollar när han kastar en något förebrående blick på mig under sin hastiga sorti ut genom ytterdörren.

    Pappershandduken låter jag falla ner i avsett kärl och går lugnt ut ur byggnaden när jag upptäcker den väldiga vikingen stå med händerna i höfterna, djupt flåsande och stirrande mot dörren som med den automatiska fjäderns hjälp långsamt går igen bakom mig.
    De förebrående blickarna följer mina steg och jag ler oberört samtidigt som jag ger honom en obesvarad nick till hälsning när jag går förbi.


    Sensmoralen i det hela torde bli att även den störste har sin akilleshäl eller för att citera en gammal kompis: ”Själva konsten ligger i att få till doften.”
    Be careful out there

  2. #2

    0 Ej tillåtet!

    Sv: Viking på fall

    // Max


Behörigheter för att posta

  • Du får inte posta nya ämnen
  • Du får inte posta svar
  • Du får inte posta bifogade filer
  • Du får inte redigera dina inlägg
  •  

Om Husbilskompisar